Om igen..

Så var det då återigen söndag. Sitter med svidande ögon och väntar att få gå i säng och somna. Ny vecka då igen med längtan, oron att klara tenten på fredagen och ännu mera längtan väntar. Tänk att man kan trivas så oerhört i en annan människas sällskap. Alla borde få uppleva denna känsla, inte söndagkvällsdeppigheten utan fredags och lördags skimmret;) Men utan vardagen skulle ju inte helgen uppskattas, så den är ju inte helt utan mening. Men allra helst skulle man ju spendera även den med J. En spontan tanke är väl att vi hinner nog, vi är ju så unga, vi behöver inte ha så bråttomt.. Men varför spara på något som är så bra? Nåjaa, ett halvår på den gröna sidan av livet väntar för rekryt Haglund som det ser ut nu just, och 4 1/2 år i Åbo för mig, så det blir inte riktigt som vi vill ännu på några år. Men den som väntar på något gott väntar aldrig/alltid för länge.. Hur var det nu?